Går det bra med en hund till?

Att utöka flocken med ännu en fyrbent medlem för ofta med sig mycket frågor. Hur kommer det att gå och hur mycket ska jag som flockledare lägga mig i hundarnas "diskussioner". Här berättar Memea Mohlin om hur hon tycker man ska förhålla sig.

Jag får ofta frågor från hundägare som just skaffat sig hund nummer två. Kommer det att gå bra för hundarna sinsemellan? Kommer de att gilla varandra, behöver jag skydda valpen från den stora hunden på något sätt? För det allra mesta brukar det gå bra att skaffa sig ytterligare en hund.

Fast räkna med att den vuxna hunden inte är särskilt förtjust i valpen den första veckan. Generellt sätt behöver man sällan skydda den yngre hunden från den äldre. Vanligare är det att man vill skydda den äldre från etterbyttan med alla vassa små tänder till valp.

Nog känner du din vuxna hund
Hur kommer den vuxna hunden bete sig mot valpen? De allra flesta av oss har trots allt någon gång mött på en valp på promenaderna. Hur reagerade din vuxna hund då? Tålmodigt, irriterat, undvikande, lekfullt? Sättet din vuxna hund kommer visa mot din valp kommer antagligen gå i samma linje.

Tikvalp till vuxen hane
Skaffar man tikvalp när man redan har en hanhund kan man räkna med att damen växer upp till något av en bortskämd prinsessa. Hanhunden hoppas att han en dag ska få para sig med den blivande tiken och vill därför inte förstöra sina chanser med att vara alltför vrång mot henne.

I alla möten har han dessutom en tendens att påta sig rollen som bodygard åt sin lilla fröken. Fröken själv brukar snart uppfatta att hon har en bodygard bakom sig och vågar därför ofta bete sig rätt fräckt mot andra hundar i trygg förvissning om att någon kliver emellan om det skulle behövas.

Vuxen tik fostrar
Större ansvar brukar den vuxna tiken ta på sig att uppfostra valpen. För henne är det inte så avgörande vilken kön det är på valpen hon brukar kräva av valpen att bete sig hyfsat oavsett. För den skull kan du dock inte tro att din vuxna hund kommer fixa valpens uppfostran åt dig.

Hunden fixar bara den del av uppfostringen den själv finner nödvändigt. Kissandet inne kan du inte räkna med att få hjälp med, inte gnagandet på möblerna eller andra valpbeteenden heller.

Inte två unga hundar samtidigt
Oavsett om den nya hunden är tik eller hane gör du det väldigt mycket lättare för er om du låter den första hunden bli åtminstone två år innan du skaffar nästa hund.

1) Två unga hundar får väldigt roligt tillsammans. Att försöka konkurrera och säga att jag är också rolig att leka med kan bli mycket svårt. Därmed kan det bli svårt att få kontakt med valpen för den ser inte dig utan bara den andra hunden.

2) Med två år mellan hundarna är det mindre risk för att hundarna börjar konkurrera med varandra.

3) Det tar minst två år för en hund att bli vuxen. Innan din hund fyllt två år vet du inte riktigt vad det är du fått.

4) Först när hunden blivit vuxen vet du vilken relation ni har och vilket lydnad du fått på den.

5) Var medveten om att den lydnad du har på den första hunden sjunker till ungefär hälften veckan efter att du fått hem din valp. Ingen hund är så korkad att den inte märker hur upptagen du blivit med valpen och hur mycket den hinner göra under tiden som du är upptagen med valpen.

Vad gör man om den äldre hunden fräser åt den yngre?
Vet du med dig att din hund fungerat bra med andra hundar så här långt behöver du inte göra något alls. Det är sällsynt att den äldre hunden tar i mer än vad som behövs. Har du noterat att den äldre blivit stel flera gånger och att valpen ändå ska fram och pussa och ställa sig in hos den vuxna hunden kan du räkna med att valpen snart kommer att skrika till.


Det är så den vuxna hunden säger åt valpen ”jag varnade dig (med mitt stela kroppsspråk), du brydde dig inte, skyll dig själv.” Nästa gång valpen söker uppmärksamhet hos den äldre hunden kommer den antagligen att göra det på ett mer ödmjukt sätt. Gå inte in och hejda den vuxna hunden i ett sådant läge. Vill du hejda någon så är det valpen. Avled dess uppmärksamhet från den vuxna hunden och få den att intressera sig för något annat.

Varför tar den vuxna hunden i så hårt?
Antagligen för att din valp inte tar åt sig om den vuxna hunden säger åt med mindre. Innan du alls lägger dig i bör du studera dina hundar och deras spel. Vad händer just innan den vuxne fräser ifrån, vilka signaler visar den, vilka visar valpen? Vad händer direkt efter att den vuxne fräst ifrån? Vem söker sig efter vem, eller söker sig båda bort från varandra? Vem har hög svansföring, vem har låg? Slutar valpen att intressera sig för den äldre eller inte?

När valpen sänker svansen och kryper ihop lite och låter den vuxne hunden få bestämma vad som ska hända strax därefter innebär det att den bryr sig om vad den äldre vill. Så länge valpen inte sänker svansen utan glatt tumlar vidare har den faktiskt inte lyssnat på den äldre oavsett hur hårt eller milt den andre sa till.

Låt hundarna skapa sin egen relation
Låt hundarna i möjligaste mån få ha sin relation och själva fixa till den. Risken är stor att du skapar obalans genom att gå in och försöka styra upp den. Alla unghundar ska igenom sina olika mognadsperioder. När unghunden närmar sig 2 år tror den sig vara väldigt vuxen och kapabel att ta hand om sig själv.

Då kommer den också sätta igång och ifrågasätta de äldre individerna i sin omgivning. (Även du är inkluderad i denna period.) Är den vuxna hunden sträng när valpen är liten är chanserna större att ni kommer glida igenom denna period utan konflikter. Är den vuxna hunden väldigt snäll och tålmodig med den nya hunden under dess valptid ökar risken för att det blir oroligt när unghunden närmar sig två år.

Väljer sina gräl
Som människa förvånas man ibland över att den vuxna hunden står ut med valpens utmanande agerande. Valpen står och skäller uppfodrande på den vuxna hunden med lilla svansen kaxigt rakt upp. Den vuxne hunden vänder sig bort och låtsas som om den varken hör eller ser den lilles utspel. Andra gånger hoppar man högt för nu plötsligt river den vuxne i trots att man själv inte ens märkt att valpen var där.

Tåligare ibland
Ibland tror jag att hundar är lite som vi människor. Vissa tider på dygnet har man mer tålamod och står ut med den lille ibland har man inget tålamod alls. Det finns tillfällen när det är lättare att fånga upp odågan och säga stopp. Andra gånger märker man snabbt att valpen är på riktigt busigt humör och därför bara smidigt hoppar undan för att sedan studsa runt än mer utmanande. Situationen skiljer sig faktiskt inte så mycket mellan vår och den vuxna hundens.

Även den vet att man måste välja sina gräl om man ska nå framgång. Vill man imponera på någon annan gäller det att man lyckas också. Att påstå att man har något att komma med och sen ramla platt på näsan innebär som bekant att man underminerar sig själv istället. Det vet hundar också.

Lycka till!

Memea

Memea Mohlin är utbildad hundinstruktör och arbetar med såväl vardagslydnad som problemhundar. Hon har skrivit ett flertal böcker inom området.

                                                                                               Tillbaks>>>