Kommunikation förutsätter ett gemensamt språk

Memea Molin berättar här om varför hundar är så duktiga på att läsa vårt kroppsspråk.

All kommunikation förutsätter att man lyckas göra sig förstådd och begriper vad den andre vill, att man har ett gemensamt språk. Språk behöver inte bestå av ord, det kan vara tecken, åtbörder och gester också. Men finns det inte något språk finns det faktiskt inte heller någon kommunikation.

För hundars del är det en omöjlighet att lära sig tala eller förstå det talade språket. Enstaka ord kan de lära sig att snappa upp men inte mer. Däremot är de riktiga hejare på att lära sig förstå vårt kroppsspråk.

Hundar är faktiskt det djur som bäst förstår sig på oss människor. Tester har gjorts med alla möjliga djur, även så intelligenta djur som schimpanser. Men det djurslag som ändå hade lättast för att förstå oss var hunden. Kanske inte så konstigt att hundar är så populära som sällskapsdjur.

Att hunden har en chans att förstå oss beror på att hundars och människors kroppsspråk har många gemensamma nämnare. Mycket skiljer också med grunddragen är desamma. Att våra hundar förstår oss bättre än vi förstår dem beror på att de studerar oss mycket. Vi sköter hushållsbestyren, tar hand om barn, pratar i telefonen osv.

Hunden ligger och slumrar när inget händer och så fort något avvikande sker vaknar den till och studerar oss. Antagligen studerar den inte så mycket det vi gör utan mer hur vi låter, rör oss och vilken ansiktsmimik vi har. På så vis har de lärt sig att förstå oss även när vi ”talar” ur hundperspektiv helt obegripligt.

När valpen kommer hem till oss förutsätter den att vi pratar samma språk som den. Beter vi oss ofta galet kan den bli skrämd och förvirrad. Vuxna hundar har ofta vant sig vid att människor ibland beter sig konstigt och svarar på hundens signaler i stil med ”god dag yxskaft”, att vi kan agera hotfullt fast vår avsikt inte är att vara farliga.

De har lärt sig att när människan visar alla tänder i ett hotfullt grin så är hon glad. När människan lutar sig hotfullt fram, brer ut armarna och gör sig så stor som möjligt är det en välkomnande gest. När människan lutar sig ned över hunden och agerar synnerligen dominant och hotfullt behöver den inte vara rädd för den har lärt sig att människan inte är negativ när hon kramas och så vidare.

Vissa hundar har dock svårare att vänja sig än andra. När vi (av misstag) gör en gest som är hotfull på hundars språk så utgår dessa hundar från att vi menade att hota. Vi uppfattar dem då som rädda eller misstänksamma och förstår inte att de faktiskt bara svarar på det vi just ”sa”.

Det här är ett utdrag, förordet faktiskt till en bok jag skrivit som heter Hundmöten. Den är utgiven på Prisma förlag. Boken handlar om hundars kroppsspråk. Vi har fotat ett antal hundmöten och i text har jag försökt att förklara vad det är hundarna säger till varandra i dessa möten.

Det är oftast väldigt kul att studera hundar när de umgås med varandra. Kan vi dessutom tyda lite av deras signaler förstår vi bättre om vi ska låta hundarna fortsätta leka eller om det kanske är bättre att gå vidare eftersom hundarna egentligen inte uppskattar varandra så mycket. Min förhoppning med boken är alltså att du ska förstå mer av din egens hunds agerande och vad den och dess hundkompisar egentligen säger till varandra.

Memea


Memea Mohlin är utbildad hundinstruktör och arbetar med såväl vardagslydnad som problemhundar. Hon har skrivit ett flertal böcker inom området.

                                                                           Tillbaks>>>